Besvikelsen är enorm
Hade föreläsning i filmvetenskapen på stadsbibliotekets biograf, det var en schysst och stor lokal, jävligt sköna stolar. Vi fick reda på att vi skulle se två filmer under dagen och att vår föreläsare inte skulle prata speciellt mycket under dagen. Skönt tänkte jag. Vi började med att se en Bergman film, dock inte i svartvitt utan "Bergmans röda film" som den kallas. Jag tyckte om den, men det va väl lite svårsmält på måndagmorgon eftersom den va tung. Lunch, jag har inga pengar så jag hade med mig två extremt delikata mackor att knapra i mig. Kändes väldigt mycket som en studentlunch. Det dyraste på dom var nog folien. Satt och läste en bok under rasten och jag kände att hjälp jag behöver sova. Tidigare på morgonen var jag extremt trött och regnet öste mot rutorna och jag var tvungen att tända lampan för att se något. Efter lunch såg vi en film-noir från 1946 och jag höll på att somna ungefär varannan minut. Det var helt hemskt. Jag satt skönt, det var mörkt och varmt, hur gör man för att inte somna då? Jag var tvungen att typ glida upp och ner i stolen för att inte somna, lovsfarligt att sitta skönt. Satt på foten tills den fick ont så jag var tvungen att koncentrera mig på det i några minuter. Hittade 2 clementiner i väskan som jag skalade och åt, det tog en liten stund det med. Ja, ungefär så där höll det på i över en och en halvtimme!! Det är ju synd att säga att studetenter är ambitiösa och engeagerade vid varje föreläsning.
Vad har jag gjort sen jag kom hem? Lagat mat, ätit den, läst, pratat i telefon, gäspat.... Och nu är jag nog riktigt övertygad om att lägga mig i sängen och läsa och sen somna för att få slut på denna dag av trötthet. Hjälp! Insåg precis att det inte bli lättare med mörkret, bara att vänja sig eller kanske är enkelt fixat genom att försöka somna innan kl 2 på natten....ja det är ju relativt alltihop.
Nattinatt!
Jag gråter
Tjo tjipp tjena
Hur går det ihop?
Min alldeles egna deppteori som stämmer
Jag har en teori, som jag kommit fram till efter empirisk forskning i lite mer än 21 år. Ingenting vara längre än 3 månader. Det är meningen att man ska vara lycklig i ca 3 månader. Sedan är det slut med det glada och ljusa och 3 relativt eländiga månader tar vid. Ifrågasätt inte detta, det är så. Många tycker att jag har en pessimistisk inställning, jag är helt klart beredd att hålla med. Men det är ju så. Aldrig ska man få må riktigt bra eller bara ha allmänt flyt. Vissa människor föds med att hela livet inte behöva bekymra sig om mer än vad det blir för färg på tröjan på morgonen. Vissa avdundas dessa människor, det gör väl även jag i viss mån. Men hur intressant är en person som aldrig egentligen har behövt oroa sig eller bara vara längts ner i skiten? Jag tycker personligen att sådana människor är väldigt intet sägande och tråkiga. Helst vill jag bara ge dom en smäll, så att de i alla fall får en blåtira att oroa sig över.
Efter att ha haft en sommar som varit sjukt bra, som egentligen kändes för bra för att vara sant hela tiden, tar den mörka tunga hösten vid. Tittar ut genom fönstret och det jag ser är en grå himel och gulnande löv. Jag hade 3 bra månader, för att inte säga underbara, och nu återstår 3 månader tills jag flyttar och börjar om i en ny stad. Det känns verkligen som att de här 3 kommande pissmånaderna verkligen kommer lyfta mig ( märk ironin). Jag längtar efter att känna tryggheten hos mina vänner, längtar efter att bo i en stad jag trivs i och kan gömma mig utan att bli igenkänd. Ja, det hela är väldigt typiskt mig, att hela tiden längta efter det som komma skall eftersom jag, Isabell, ständigt och jämt har oflyt.
Det som jag egentligen känner för att göra nu är att ligga kvar i soffan bland kuddarna och under filten och filosofera, men nej, istället ska jag gå ut i den otäcka luften i Karlstad och springa.
Vem vet, jag kanske bryter foten i spåret....
Back in ordinary life
Fick reda på att det ska vara husfest här nästa fredag. Kan bli intressant, kunde behövas en ordentligt rolig fest här eftersom jag inte tyckt att någon fest direkt varit kul eller lyckad sen jag kom hit upp efter sommaren. Men det ska ju vara en massa galna finnar med så det kommer garanterat bli ett fylleslag, undra om det även blir kåtslag? Det där ordet är jävligt intressant, hörde någon använda det på TV häromdagen. Jag har nog aldrig varit med om ett kåtslag. Kan någon förklara för mig vad det innebär?
Skickade in min ansökan till GU i måndags, hoppas på att komma in. Det är bara denna eviga väntan fram till december, jag vill ju veta typ NU!
Ikväll ska jag se på Bonde söker fru. Fråga mig inte varför jag tycker om det programmet men det är bara väldigt faschinerande att någon vill gifta sig med en bonde och bosätta sig ute på vischan.
Nu är jag i alla fall tillbaka hemma i vardagslivet igen...känns trots allt ok. Men jag är som vanligt bitter och mer bitterhet blev det tack vare Po. Tack för att du smittade av dig till mig. All lyrik och litteratur jag läser nu är väldigt pessemistisk och bitter så det passar grymt bra.
Tjipp!