Romantiserande? Svar ja!
Jag saknar Hanna.Vi gick till ICA tillsammans, lagade mat ihop, bakade bröd, asgarva, såg på Simpsons och Emmerdale. Helt enkelt är det sjukt tomt utan henne i samma stad. Känns också hopplöst inför när vi ska ha råd att ses nästa gång. Det blir inte direkt ofta.
Visst, jag älskade inte korridorslivet alla gånger. Verkligen inte. Det jag vill ha sagt är nog att jag saknar HANNA!!
Usch, nu känner jag mig deppo....blä.
Sitter hon o suktar på en torsdagskväll minsann...?
Började gråta när jag läste ditt inlägg. Fick en massa minnesbilder i huvudet över hur det var i korridoren. De mörka höstkvällarna med värmeljus, popcorn o någon bra film, eller de soliga vårkvällarna med en massa öl och grillmat på balkongen. Vi är lyckligt lottade som haft den tid vi haft i vår (inte alltid så) underbara korridor. Det är en tid av mitt liv som jag kommer att se tillbaka som den lyckligaste...trots de ekonomiska prbolemen, de eviga bakfyllorna (och de tillhörande kåtslagen) och de fåtal gräl som uppenbarade sig här och där.
Jag är riktigt nöjd över att bo ensam i min mysiga lägenhet i Helsingfors, men attans så jag längtar efter korridorslivet ibland. Men det får man!
Love you girl!