wisegirl

Det är en känsla som återkommer varje år. Känslan av sommarens första försiktiga steg. Man mår bra i hela kroppen, det luktar gott och ljummen luft fläktas i håret som virvlar runt. Alla grönområden i stan är fulla av människor som ligger och kramas, spelar kubb, läser, sover och solar. Turisterna väller in i vår vackra stad och var och varannan dag är centrala delarna av stan full av fulla, glada , nykläckta studenter som åker runt i sina lastbilar. Mitt i all eufori traskar jag omkring och njuter av min lilla mini-semester jag fått mitt upp i allt. Har ett ganska konstant leende på min läppar just nu. Det beror på en hel del trevligheter men också det faktum att det faktiskt är varmt ute.
Ikväll ska jag traska runt i den sommaryra arbetarstaden med min tatuerade man och filosofera och dricka förhoppningsvis några kalla öl.
Det pirrar och har sig i min magen, är det sommaren eller den tatuerade mannen som spökar? Vi får väl se....
Men visst känner ni igen känslan..??