wisegirl

Idag på kafferasten under föreläsningen satt jag och några i klassen och diskuterade vilken tid man skulle viljat leva under. Max sa 60-talet för all grym musik gjordes då, Malin sa 70-talet och jag sa 1880-talet. Min motivering var för att då skulle man kunnat gänga med Strindberg och han lär ju ha varit rätt het på sin tid, med absinten och allt. Fråga mig inte varför jag skulle vilja levt på 1880-talet, mitt självklara svar hade ju egentligen varit 60-talet. Men nu satt jag ju som sagt i caféet tillsammans med mina litteraturnördkompisar. 
Hur som helst...vi kom fram till att Strindberg nog trots allt va rätt läcker i relativt unga år. Om jag hade levt då hade jag och han ju såklart fått ihop det. Vi kom också fram till att Strindberg då istället hade skrivit ett drama om mig istället för Fröken Julie. Nämligen "Samlaget med Isabell" -en tragedi i tre akter... Slående titel. Som sagt, jag är sjuk, men man blir ju faktiskt som man umgås.
Skulle sedan när jag kom hem från föreläsningen berätta om detta för mina korridorsvänner. Alla såg ut som frågetecken. Vi som hade haft så kul på universitetet och vikt oss i skratt. Så kommer man hem och ingen förstår något...HALLÅ, "Samlaget med Isabell" -en tragedi i tre akter. Någon som fattar eller har jag blivit en total litteraturnörd??
Blir lite rädd.
Är sjukt trött på värmländska. Varför kan folk som är infödda här inte prata ordentligt. När jag skulle köpa kaffe idag ropade café-damen till sin kollega "Margareeeeta, du häääämmmmmter mackeeerrra där borteeeee e du guuuuuuullig". Jag blir upprörd!

Är du nöjd nu Jessica när jag bloggat igen? Och Po, dina kommentarer är helt underbara, eller?

Tack för mig, i tre akter...