Jag är bra

Det är sant, det är jag faktiskt. Har skrivit klart min filmvetenskapstenta idag. Är nöjd. Ska bara gör en kort analys av en film och en tv-produktion men det gör jag imorgon.
Ska slänga ihop lite lunch innan jag ska till uni för sista föreläsningen innan tentan på lördag. Känns som att jag borde klara tentan. Det är bara den jävla lyriken jag inte förstår mig på, alla versmått och fötter, stilistiska figurer och annat som för mig känns helt orelevant. Är det inte bättre att fokuser på litteraturen vi läst och kontexten kring det...? Aja.

Läste min kära vän Jessicas blogg och var tvungen att göra ett quiz som hon hade gjort, lite fjantigt jag vet men det var kul. Frågan var: What retro-beauty are you?
Mitt svar:

You're the dramaqueen no 1, without any doubt. Sadly you are also very selfdestructive. You have a weakness for alcohol and partying, and you love making jokes of everyone and everything. No arguing - you're probably having more fun then anyone. You are a fashionista, daring to waer everything and nothing. People love the legend about you... but they might not have a clue who YOU really are. Maybe you should think about it. Because I bet you don't want to end up like an example of a person with your personality - Edie Sedgwick.


Fan, är det jag alltså? Hon ser ju rätt läcker ut i alla fall.

Tack Jessica för att du fixat så vi kan festa ikväll. Precis vad jag behöver idag, vet inte när jag var ute på en torsdag sist. Hmm...det stog ovan att jag var svag för alkohol va? Illa. Whatever.

Tja!

Min omgivning är sjuk...jag är sjuk

Idag på kafferasten under föreläsningen satt jag och några i klassen och diskuterade vilken tid man skulle viljat leva under. Max sa 60-talet för all grym musik gjordes då, Malin sa 70-talet och jag sa 1880-talet. Min motivering var för att då skulle man kunnat gänga med Strindberg och han lär ju ha varit rätt het på sin tid, med absinten och allt. Fråga mig inte varför jag skulle vilja levt på 1880-talet, mitt självklara svar hade ju egentligen varit 60-talet. Men nu satt jag ju som sagt i caféet tillsammans med mina litteraturnördkompisar. 
Hur som helst...vi kom fram till att Strindberg nog trots allt va rätt läcker i relativt unga år. Om jag hade levt då hade jag och han ju såklart fått ihop det. Vi kom också fram till att Strindberg då istället hade skrivit ett drama om mig istället för Fröken Julie. Nämligen "Samlaget med Isabell" -en tragedi i tre akter... Slående titel. Som sagt, jag är sjuk, men man blir ju faktiskt som man umgås.
Skulle sedan när jag kom hem från föreläsningen berätta om detta för mina korridorsvänner. Alla såg ut som frågetecken. Vi som hade haft så kul på universitetet och vikt oss i skratt. Så kommer man hem och ingen förstår något...HALLÅ, "Samlaget med Isabell" -en tragedi i tre akter. Någon som fattar eller har jag blivit en total litteraturnörd??
Blir lite rädd.
Är sjukt trött på värmländska. Varför kan folk som är infödda här inte prata ordentligt. När jag skulle köpa kaffe idag ropade café-damen till sin kollega "Margareeeeta, du häääämmmmmter mackeeerrra där borteeeee e du guuuuuuullig". Jag blir upprörd!

Är du nöjd nu Jessica när jag bloggat igen? Och Po, dina kommentarer är helt underbara, eller?

Tack för mig, i tre akter...


Veckans rövhål??

Återigen söndag. Söndag är även kallad veckans rövhål av mig och min vän Sebastian. Fast den här söndagen känns inte speciellt crappy. Ingen bakfylleångest, ingen ångest alls. Faktiskt rätt nöjd. Helt nöjd blir man ju förstås aldrig men ändå, rätt nöjd. Inte fel att vara fräsch på en söndag för en gång skull. Mitt samvete hade kollapsat om jag hade varit bakis idag, har tenta om sex dagar...

Snart ska jag åka till Norrland och hälsa på Po! Det ska bli riktigt kul. Shame on me, har aldrig varit norr om Stockholm. Men nu har jag en riktigt bra anledning att åka till Norrland. Tror inte det är snö där än, Po har inte sagt något om det i alla fall. 

Längtar mer och mer för varje dag tills jag flyttar härifrån. Kommer visserligen kännas vemodigt på vissa sätt att lämna det jag har här men samtidigt saknar jag folk så himla mycket. Jag saknar en stor stad. Med massa caféer, barer, pubar, parker, höghus. Ja allt som finns i en stad som är större än Karlstad där jag nu befinner mig. Drömmen hade ju varit att flytta till Stockholm, flyta in i mängden och ha Hanna i samma stad. Det hade varit urgrymt. Men tyvärr går det inte. Mest av praktiska skäl. Jag skulle ju aldrig få någonstans att bo. Nä, det får bli Göteborg helt enkelt i januari. Lääääängtar!

Hade hemmakväll igår med dom mysigaste i korridoren och jag bakade bullar och bjöd dom på, snacka om att jag är populärast just nu. Fan...folk bara utnyttjar mig för att få saker....nä. Eller jo, i de flesta fall. Fast denna gången bjöd jag på bullar. =)

Jessica skrev en kontaktannons åt mig i fredags! Det var grymt kul, fulla var vi ja. Men jag va rätt söt på mms:et. Ha ha, ja det var kul.

Nä, nu väntar ännu ett avsnitt av Sopranos och sen en nybäddad säng. Och sen plugg plugg plugg hela veckan fram till Lördag.


 

Rise and shine

Vaknade av mig själv imorse. Skulle inte upp till någon föreläsning, visste att jag kunde somna om en stund till. Kände med en gång att jag var på sjukt bra humör. Ompalompan var som bortblåst och det kändes bra.
Gick ut till köket och ät frukost och fastnade i soffan med Mimmi och Karin. Vi gjorde massa planer för ikväll. Ska bli sjukt kul.

Får väl se imorgon hur kul jag hade. Har i alla fall en snygg tröja som jag ska ha. =)

Over and out....

Mirakel!

Jag åt MAT! Nu är ompalompan borta! Det är ju helt fantastiskt.

Någonting konstigt händer

Det sitter någon inne i mitt huvud och vill komma ut. Jag tror att det är en Ompalompa (de från Charlie and the Chocolate factory) som fått för mycket information och bara vill fly! Jag förstår honom, för just nu är det mycket inne i huvudet, kaos helt enkelt. Tentor hit och dit, författare, kursval, nytt programval, flytt....Ja en jävla röra helt enkelt. Därför sitter han och bankar mot tinningarna och bara vill ut. Jag tror att han kommer spränga sig ut om han inte hittar något annat sätt att komma ut, jag skulle ju rekkomendera honom öronen, smärtfritt och inte illaluktande. Men den informationen har tydligen inte nått fram. Försökte med vapnet panodil förut, två stycken till och med, men det hjälpte inte det heller. We gonna smoke them out, som Bush säger fungerar inte i Afghanistan och inte i mitt huvud heller. Fan ta dig Bush!

Imorgon ska jag bli full. Igen. Behöver det. Gör jag verkligen det? Vem behöver det egentligen? Jag behöver alkoholens hjälp att få ut Ompalompan och få upp mina mungipor. För just nu är det tentor som hägrar och det är inte speciellt kul. Precis. Bra talat Ompis, jag ska fylla dig imorgon och det kommer bara snurra och snurra så du kommer bara vilja ut. 

De där kläderna jag beställde i Söndags har kommit nu. Hoppas de inte har krympt och blivit rosa och storlek XXS på vägen. 

Äh. Nu ska jag försöka med mitt vapen mott Ompalompa igen. Annars finns det snart en mindre Isabell. Det gör ont!!
 


En sanning med modifikation

Livet är inte lätt alla gånger.
Mitt största kval idag har varit huruvida jag skulle pumpa min cykel eller inte för att ta mig till Ica. Det slutade med att jag lånade grannen Karins cykel, hon har till och med korg på sin cykel. Det löste sig och nu kan jag äta mat igen.
En sanning med modifikation är en fras som förekommer väldigt ofta i mitt liv nuförtiden. Min föreläsare använder nämligen just den frasen ungefär 456 ggr under en fyra timmar lång föreläsning. Att Strindberg var en kvinnohatare är en sannig med modifikation. Att säga att Dostojevskij skrev en typ av underhållning är en sanning med modifikation. Att säga att Toljstoj var en nihilist är en sanning med modifikation. Att Röda Rummet är Sveriges första moderna roman är en sanning med modifikation. Ja, ni fattar poängen. Det är ganska irriterande. Överhuvudtaget är det irriterande med människor som upprepar sig hela tiden. Fast det är ju också såklart en sanning med modifikation. Om ni förstår vad jag menar...alla människor är ju inte irriterande även om väldigt många är det. Jag själv kan nog vara irriterande, om inte annat blir jag väldigt irriterad på mig själv ibland. Men det är inte speciellt vanligt längre. En sak jag och två klasskompisar funderat på är om hon har silikonbröst. Jag vet att det låter sjukt, men man kan inte vara 56 år och ha en sån kropp som hon har. Häromveckan hade hon ett djupt urringat linne med värsta klyftan, jag menar det finns ju en tyngdlag som träder i kraft efter att ha ammat barn osv. Hon har hittills också bara klätt sig i kort kort kjol.
Ja, jag är sjuk. Men att efter att ha analyserat tidig symbolistisk fransk lyrik (som ingen förstod, inte ens föreläsaren) i ca 2 timmar är det lätt att börja diskutera annat. Exempelvis huruvida hon har silikonbröst eller inte, men vi kom fram till att hon kanske bara gjort ett lyft. Ja...nog om det.

En sak jag tänkt på ofta på senare tiden är hur sjukt ensam man kan känna sig även om man ständigt är omgiven av massa människor. Det räcker att gå ett halvår bakåt i tiden så kände jag mig inte alls lika ensam. Men de personer som jag inte känt mig ensam tillsammans med har flyttat ifrån mig. Nej, jag luktar inte illa eller något sådant. De fångade bara sitt vett och flyttade från Karlstad innan mig. Bra val. Men jag har bara fram till janurai kvar här. Men ärligt talat, jag saknar mina närmaste vänner så sjukt mycket! Det roliga är att vi ingått ett slags telefonförhållande. En trekant på telefon. Tre heta tjejer. Hmm, det borde gå och marknadsföra och tjäna grymma pengar på? Anyways, det är ju så att de bara finns ett telefonsamtal bort. Men för ett tag sen så fanns de bara några dörrar bort. Vi gjorde typ allt tillsammans. Gick till universitetet, söp, lagade mat, bakis pizza, pillowtalk, hånglade (ja faktiskt ibland men dock oseriöst), grät och skrattade sjukt mycket. Saknar det så himla mycket just nu. Då tänker jag inte i första hand på hångladet.... =) Hur som helst får jag se dom om drygt två veckor. Då ska jag tydligen supa med 87:or! Herregud, dom är ju jättesmå! Men det är ju en sanning med modifikation.

Förresten har Jessica gett mig ett porr-alias, Tonya Toydoll. Jag måste säga att jag är extremt nöjd. Det passar mig. Känner att jag kan identifiera mig med just Tonya Toydoll. På med skinnstövlarna och rött läppstift bara.

Jag hittade rödvinsfläckar på mitt golv från i fredags, borde nog gå och tvätta bort dom. Konstigt, jag som inte ens dricke rödvin. Men jag vet vems fel det är...men det är en sanning med modifikation. Det kanske inte alls är den person jag tror det är. Jag kanske rentav drack rödvin i fredags, inte fan vet jag. Jag vet ju egentligen ingenting!





Första lilla försöket

Dags att skaffa sig en ny blogg efter att ha haft en något, på senare tid, inaktiv blogg med några vänner.

Dagen började inte speciellt bra eftersom vi alla vaknade upp till insikten av att vi i fyra år framöver kommer ha ett borgerligt styre. Hemskt tråkigt på alla sätt. Jag gick och la mig förbannad efter valvakan igår och vaknade imorse och var inte på nämnvärt bättre humör.
Förresten, är det nån mer än jag som på valdagen först städade lägenheten, sedan blev dumpad, shoppade kläder för 600 kr på nätet och sedan gick och röstade? Jag tror att jag var ganska ensam om de händelserna igår. Hur som helst, jag är förbannad över vetskapen om att Reinfeld ska styra i landet, tillsammans med jepparna Leijonborg, Olofsson och va heter han den där kristna mesen? Just det ja, Hägglund.

Förutom det är det väl synd att klaga. Eller nej, det är helt berättigat att klaga, jag ska klaga i fyra år framöver. Vart har solidariteten tagit vägen hos folk? Jag är så besviken. 

Anyways, nu har jag invigt min blogg. More to come...