wisegirl

Denna morgonen har känts som en scen ur min favoritfilm Amelie du Poulain.
Vaknade och kände mig utvilad. Hoppade (bokstavligt ja) ur sängen med en energi jag inte känt på länge. Satte igång i-tunes med skön musik och dansade runt på parkettgolvet och gjorde piruetter. Ja, ni läste rätt. Jag, Isabell, dansade och gjorde piruetter. Jag har nu senare på morgonen kollat tempen och ja, jag är frisk.
Sedan gjorde jag stark svart kaffe och njöt det samtidigt som jag kom på mig själv med att le. Studsade ut till brevlådan och hämtade tidningen.Synd att jag inte bor i Montmarte för då hade jag sprungit ner på gatan och köpt färsk baguette, en kaffe och  en tidning. Nu fick jag nöja mig med svart kaffe från mammas kaffebryggare och tidning hämtad ute i kylan i en grön plåtbrevlåda. Sedan dess har jag pysslat om mammas blommor, pratat i telefon och fortsatt känna mig som Amelie. Fattas bara att jag hittar en mysisk liten låda bakom väggen i badrummet. Men med tanke på att huset jag  befinner mig i är endast är 3 år gammalt är den chansen inte så stor. Inte heller kommer jag stöta på en något suspekt kille med dille på att samla fotografier från foroautomater vid centralstationen.
Dock, pratade jag med Karin i telefon och vi pratade om kvällen som komma skall. Hon ställde en fråga om hur jag hade det med alkoholen och jag svarade: "Va, entrécote?!". Ni som känner mig vet att jag ibland hör lite konstigt och inte riktigt har alla paddlar i vattnet, så ja, det blev ungefär 5 minuters gapskratt.
Nu undrar säkert ni läsare varför jag helt plötsligt, från ingenstans, fått all denna energi? Jo, jag tror det beror på alla mina mysiga och goa (ja, jag är göteborgare) vänner jag har omkring mig. Trots händelser som hänt tidigare i veckan låter jag inte mig själv gå ner mig för det. Jag vägrar. Ilskan och besvikelsen finns fortfarande kvar och den kommer inte försvinna. Däremot har jag andra vänner som jag lägger min energi på. Jag var även och fikade med en viss kille igår, satt och pratade om allt möjligt i ca 3 timmar. Det kan ha en viss effekt på att leendet inte försvinner från mina röda läppar.

Ikväll blir det alltså förfest på Viktoriagatan, sedan ska jag och Linda på spelning på Pustervik och sedan möter vi upp folket från förfesten på barernas BAR -Rockbaren.

Emlan, jag saknar dig med, såg bilder från nyår hemma hos Karin, shit va snygg du var i din rocker-klänning.

De som fet-toppar min utelista för all framtid är: Anders och Po. Jag önskar er all olycka man kan önska någon.