wisegirl

Nu är det äntligen tid för ordentliga uppdateringar, alternativt roman. Jag har lite tid över för min kära blogg innan jag måste rusa till jobbet, för ja så känns det. Hela mitt liv känns som en enda stressbubbla. Jag stressar till jobbet för att sedan stressa där. Hinner knappt stressa ner under den lilla halvtimmen jag har rast innan det är dags att stressa i butiken igen. Efter jobbet, slutar oftast sent, vill jag hinna göra något kul. Typ dricka öl och umgås med mina må-bra människor. Efter det måste jag hem och sova för att sedan nästa dag upprepa föregående. Så ser det ut. Jag har mitt liv på jobbet och jag tackar högre makter för att mina arbetskamrater är så fina, hela högen. 
Trots att jag känner mig stressad, bland annat fått stressrelaterade utslag över hela kroppen som gjorde att jag inte sov ordentligt under en period, mår jag mycket bra. Allting flyter på och det är inte så många veckor kvar av högsäsongen och då kommer allting att lugna ner sig. En sak som är bra med stressen på jobbet är jag gått ner ytterliggare 3 kilo. Sen om det är på ett bra sätt är en annan fråga, borta är kilona i alla fall.

Som jag skrev i förra inlägget har jag träffat en kärlek. Det går inte att beskriva hur fin den här människan är. Han gör mig glad, lycklig, avslappnad och glad. När jag är med honom känns allting bra och jag får energi att orka med vardagen. Mina lediga kvällar och dagar försöker jag spendera så mycket det går med honom och mina vänner, speciellt Linda nu när hon har semester.

Kärleken och jag träffades först på nätet, hade kontakt där ett tag och sedan ville han bjuda mig på öl. Vi gick till en av de mysigaste pubarna i stan och drack fin-öl. Jag kände mig inte det minsta nervös för att träffa honom och när vi väl sågs kändes allt helt naturligt. Timmarna rann iväg i samma takt som ölen. Sedan dess har jag trippat omkring på fluffiga moln känns det som. Jag är lycklig! Nästan barnsligt lycklig. För första gången känns det också som att jag verkligen vågar öppna mig själv och inte ha massa löjliga murar i vägen. Kanske var värt att träffa massa svin först om det var så att de ledde mig fram till Kärleken. Jag har alltså en pojkvän. Som sagt, jag är barnsligt lycklig.

Resan till Dublin var grymt trevlig. Väldigt mysig stad, god öl och oerhört hög luftfuktighet. Sistnämnda mindre trevligt dock. Drack en hel del Guiness. Inget vildare festande dock, var ju där med min familj. En sista kul grej att göra innan min bror åkte tillbaka till sitt liv i Sydney. Det var lite sorgligt att säga hej då, vet ju inte när det blir att vi ses nästa gång.

Nu ska jag få i mig lite lunch innan jobbet. Ska lägga upp lite bilder. So long...